Det är inte förens nu tårarna rinner.
Jag har hela tiden vetat om att det kommer bli en tuff tid, sten hård verkligen.
Det finns människor här hemma som jag hittills inte varit ifrån längre än en vecka,
människor jag älskar och värderar oerhört högt!

Jag brukar vara djup, ha lätt för att formulera mig och uttrycka mina känslor i ord.
Men idag, just nu går det inte. Jag vet inte hur jag ska förklara, hur jag ska beskriva klumpen jag har i magen. Den går inte att sätta ord på, den bara finns där.

Känner mig både mål och ord- lös just nu.
Antagligen för att detta är så väldigt mycket på riktigt.
Jag kan bara inte vända ryggen till och blunda för det hemska denna gången.
Jag måste bestiga berg utav ångest, smärta, längtan, oro, rädsla och negativitet.
Men utav allt detta onda kommer någonting gott.
Jag måste iallafall tro och hoppas att det är och förblir så.

Idag var det Elin som fick mina tårar att rinna.
Jag förstår inte själv hur jag ska klara mig utan dig!
Jag vet att de kommer rinna många gånger till för dig,
och även för många andra också.
Men vi får se det som någonting gott,
det är för att jag älskar er så mycket!

Elin Frida Elin Mamma Pappa Mormor Fredrik Felix Morfar Farmor Ebba Stig Linda Linnea Isabelle Anna Guggle Sanna Hugo Fia Benjamin Kajsa Madelene Julia Carina Jessika Niklas Emil Josefin Ossa Rasmus Andreas + många många fler.
Ta inte åt er om jag missat er, ni är alldeles för många att rabbla.
Ni alla gör mig så oerhört glad, skulle inte klara mig utan någon utav er.
Men nu måste jag, jag har inget val..
Jag måste vara stark för både min egen och eran skull.


Är hemma och är sjuk nu.
Det känns nästan jobbigt att tvingas vara hemma imorgon,
även att jag både vet och känner att jag måste.
Men varje minut, timme och dag jag mister att vara med er känns som er stor förlust.
Än mer nu när jag känner att tiden bara flyger mig ut händerna.