Nu var det dags att skriva om de vackraste i mitt liv, nämligen min älskade familj.
Först och främst vill jag säga att jag har två familjer.
Och jag börjar med mammas;
Min mamma heter Sofia Södervall, och blir faktiskt 40 år nu på fredag. Jag får rätt ofta höra att jag är väldigt lik henne, just då ska jag erkänna att jag inte stortrivs, men egentligen, vad gör det när jag har världens bästa mamma?
Vi har haft våra stunder hon och jag, men i det stora hela tycker iallafall jag att vi har en väldigt bra relation, vilket jag är väldigt stolt över.
Vi kan prata om så gott som allting, min mamma är en utav de få människor som nästan vet allting om mig. Hon är inte bara min mamma, utan också en bästa vän.
Alla tar vi snesteg i livet, hon precis som jag. Men det hör till, det viktigaste är att man står för det man gör och inte gör det igen, hon präglar mig varje dag till att vara och förbli en bra människa - precis som hon.
I min familj hos mamma är det också hennes man, Fredrik, min lossaspappa och hans son Felix.
Vi har varit vi i ca 10 år, 10 långa och väldiga bra år. Det har varit händelserika år, på både gott och ont, men vad som än har varit har ni funnits där för mig, precis så som en familj ska. Fredrik och Felix kommer alltid vara en del av mig, vad som än skulle hända. Fredrik är min styvpappa som det så fint heter, men har alltid agerat precis som en riktig pappa ska vara. Funnits där, ställt upp till 110%, rättat mig när jag gjort fel, stöttat mig när något varit svårt, puchat mig till saker som är rätt och helt enkelt hjälpt mig att bli den jag är idag.
Felix är inte Fredriks son, utan det är min bror. En kille på 19 år med down syndrom. Världens bästa. Felix har verkligen visat mig att människor med olika handikapp är minst lika bra för det. Trots handikapp eller vad som helst, är man en lika underbar och älskvärd person för det. Jag älskar Felix för den han är, precis som han är!



Nu till pappa;
Pappa heter Jonas Hagberg och är 42 år. Han ställer upp på mig vad det än gäller, jämt! Han tror på mig, litar på mig och vägleder mig genom livet. Ibland önskar jag att jag vore mer som han, bättre disciplin och mer ordning och reda. Jag har den bästa pappan man kan ha. Helt klart!
Han bor ihop med sin sambo Sirkka. Som är hur bra som helst, ställer upp, gör allt hon kan för att vi ska bli en bra familj, och jag tycker hon lyckas galant. Hon har också två barn, Jesper 15 och Elin 12. Två helt underbara barn som jag är helt säkert på att jag i framtiden kommer stå mig lika nära som riktiga syskon gör.

Jag har lite svårt att skriva, det känns så nytt och inte riktigt naturligt. Att vi bor ihop och att det fungerar hur bra som helst stämmer verkligen, men det är som sagt fortfarande väldigt nytt och det tar lång tid att skapa starka relationer. Men jag är helt säker på att den tiden kommer.




Avslutningsvis vill jag säga att jag älskar er allihopa och att jag är evigt tacksam över att ni finns ♥
Jag har svårt för att uttrycka mig tillräckligt i tal, men jag hoppas jag gör det tillräckligt bra i skrift.