Den 7;e februari detta året lämnade jag Sverige för tre månader framöver.
Något som jag då inte visste var att jag då påbörjade mitt livs resa.
Jag minns så väl hur jag grät och grät och grät när jag tvingades gå igenom säkerhetskontrollen och kolla på mina tre älskade, mamma, pappa och Fredrik. Det högg tusen gånger om i hjärtat på mig och min då största önskan var att bara springa tillbaka till dem. Men jag visste att jag hade något stort framför mig, för stunden ville jag inte tro det, men jag visste att detta skulle bli ett minne för livet.

Jag minns så väl hur jag satt på Newark och bara grät, jag pratade med mamma i telefonen och hade jag kunnat hade jag då satt mig på första bästa plan hem till Sverige igen. Men det var tekniskt omöjligt och jag stod på mig, klarade resorna galant och är idag otroligt glad och stolt över att jag gjorde det. Också evigt tacksam över att ni här hemma lät mig göra denna resan!

Den 7;e februari 2010 landade jag slutligen i Fort Lauderdale, där jag skulle spendera exakt 4 veckor hos en värdfamilj och i en språkskola. Jag träffade kompisar från hela världen, men framför allt 2 helt underbara tjejer, Alice från Italien och Coco från Japan. Vi blev ett team redan första dagen och hade sedan så sjukt kul tillsammans.

Efter dessa hela underbara veckor kom mamma och Fredrik på besök, något som var helt galet. När jag såg dem komma där på flygplatsen insåg jag hur mycket jag saknat dem. Sedan spenderade vi några nätter i Fort Lauderdale, såg oss omkring och bara myste. Sedan rullade bilen vidare ner mot Key West. Spenderade en eller två nätter där (kommer faktiskt inte riktigt ihåg ;$). Sedan fortsatte roadtripen mot Miami Beach, där vi bodde 2 nätter på ett otroligt fint hotell och firade mig 18års dag. Hade nog den bästa födelsedagen i mitt liv. Men resan var inte slut där, vi fortsatte upp till Orlando, checkade in på hotellet och åkte till flygplatsen och mötte upp mormor och morfar. (Världens bästa mormor&morfar). Vi var på Seaworld och myste omkring. Slutligen gick en överfull bli upp mot slutmålet Fort Walton Beach&Destin. Vi hade det så himla bra tillsammans, men åter igen var det dags att bli lämnad..

Jag minns denna gången som om det vore igår, jag har aldrig någonsin varit så ledsen.. Jag stod på parkeringen och bara såg dem åka, det kändes som om jag hade blivit lämnad och övergiven föralltid. Det tog nästan en vecka innan jag kunde känna glädjen av att vara i "The sunshine stat" igen. Jag grät flera gånger om dagen, jag kunde ligga sömnlös en hel natt och bara kolla kort på alla jag saknade där hemma.

Men det gick över, jag insåg vilken chans jag hade fått. Jag började trivas mer och mer, jag lärde känna människor och bara myste omkring. Lärde känna Michael och gjorde massa roligt med honom. Jag ska erkänna att han gjorde många jobbiga stunder bättre, bra han.

Den 5;e april var jag och Erik på flygplatsen, jag med ett pirr i magen, av längtan och glädje. Jag minns att de 10 minutrarna det tog innan hon kom kändes som flera timmar. Men tillslut var hon där, Elin kom för att stanna i 10 dagar som sedan blev 15. Det var som pricken över i;et. Allt jag hade sett, hört, gjort, lärt mig osv, det var lycka att få dela det med henne.

Avslutningsvis hade jag en helt perfekt vecka med Michael.

7;e maj satt jag återigen min fot på Svensk mark, och slängde mig i famnen på min älskade och saknade pappa.

Jag är så stolt över mig själv när jag tänker tillbaka på vad jag gjort, detta är nog det bästa jag gjort!



Läs mer om min resa här, FLORIDABLOGGEN