Jag kan verkligen inte förstå mig på dig.
Du tror dig vara så jävla bra och alltid finnas där,
men såfort jag ber dig om hjälp så "passar det inte".
Varför ska jag be dig om någonting när allt annat är viktigare?

Du är du, jag skriver fullständigt i er, vi eller ni.

Men nu vet jag vart du finns, och inte är det för mig iallafall!