En sista chans, sen ger jag upp


En ny grej, jag bara kände för det, haha.

Ikväll har jag och Fredrik kollat på "mamma till en mördare".
Och genast kom frågan upp i mitt huvud, "älskar man sitt barn lika mycket efter en sådan incident?!"
Det är ett barn man själv skapat och format. En mammas uppgift är att uppfostra och förbereda sitt barn för världen utanför. Men alla vet ju att alla inte lyckas med det, utav olika anledningar.

Är ens barn alltid det man älskar mest på jorden?
Kan ens barn få göra en hur illa som helst, och ändå älskar man dem lika mycket ändå?
Älskar man sitt barn lika mycket tom om det blir som i dagens avsnitt?
Den ena sonen dödade den andra.

Jag är kluven.
Mitt barn är alltid mitt barn, men människan mitt barn dödat var ju någon annans barn.
Varför ska just mitt barn få bestämma om någon annans barns liv?
Frågan är svår, för oss utan barn, för oss med barn, för oss som förlorat ett barn och och för dem som har ett barn som mördat någon annan.
Alla åsikter är välkomna, sådana här ämnen kan alltid diskuteras utan något rätt eller fel.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0