Jag ville inte gråta, jag ville inte gå.
Jag ville berätta, förklara, få dig att förstå.
Men jag kunde inte, jag var för känslig.

Är det försent nu, om inte, är det för fegt då?!?!

Tänker jag bara på mig själv om jag gör det,
eller blir det faktiskt bäst så, för oss båda..