Du är den bästa jag vet att dela skratt med, men tårar och smärta,
det fungerar inte. Vi tänker inte i samma banor då...
Det är synd, för du är den jag bara vill krama när saker är såhär.
Men jag skulle aldrig kunna ringa och be dig, då är det ändå inte naturligt.

Jag förstår knappt själv att jag har mage att klaga.
Så många som hör av sig, på alla möjliga sätt.
Bara för att säga att de finns där, inget mera.
Ändå försöker jag förstå varför du inte kan göra det?!
Men egentligen så klagar jag inte, detta är bara
ett sätt för mig att uttrycka mina känslor...antar jag!