Satt och grät en skvätt nyss.
Enda från de att jag kom hem har jag sittit vid köksbordet och pluggat,
mer eller mindre, ätit lite mat och så, men ändå pluggat.
Sen när jag skulle lämna in en 14 sidor lång rapport var den borta...
Men hittade den tillslut, phhhhu!

Nu har en liten sten lättat från mitt bröst, men känns som om det är ett par kvar..
Men en efter en ska de bort bort bort, wiiiiie!

Nu blir det ett inlägg på Emmas blogg, vilket är en av de bättre "normala" människornas.
Känner igen mig i hennes inlägg och mår bra av att inte vara ensam om mina tankar.
Sedan blir det natta, sov så gott alla fina!